Framtidstro (#58)

Högsommaren har kommit till våra breddgrader och vi lägger det första halvåret till handlingarna. I detta nyhetsbrev har vi samlat några tips på sommarens aktiviteter och vad som finns att se fram emot under sensommaren och hösten, som du kan läsa längre ned i nyhetsbrevet.

Under juni har flera avgörande steg tagits som kan komma att få stor betydelse för det kommande året. Vi ser att det är avgörande för brunnens fortlevnad att samla alla goda krafter för dess bevarande och utveckling i en ny tid, och det är i denna anda som vi tagit initiativ till nya spännande projekt som vi kommer berätta mer om framöver.

Nya ambitiösa projekt kräver även fler kompetenser. Vi är glada över att kunna hälsa Inger Liljengren välkommen till arbetsgruppen, som svarade på vår annons hos Volontärbyrån. Inger kommer primärt att hjälpa oss att öka ambitionerna för våra sociala medier och kommunikationsarbete, primärt Instagram, Facebook och press/media.

Under juli kommer vi fortsätta ta nya steg för att etablera vår förening och vårt museum som en drivande kraft i att bevara och berätta om kulturarvet Sätra Brunn. Vi vill uppmana dig som värnar om brunnen att fortsätta följa vårt arbete, ta del av och bidra med din kunskap till oss och till andra – vi kommer behöva dig för att lyckas.

Signerat Gustav Fröjdlund, redaktör för Brunnsmuseets nyhetsbrev

Save the dates

Hos Brunnsmuseet är ambitionerna höga, och vi planerar just nu för fyra intensiva veckor under augusti–september.

• 1700-talsdagar på Sätra Brunn äger rum onsdag-söndag 14-18 augusti 2024. Under helgen 17-18 augusti så arrangeras därtill ett 1700-talslajv. Du kan läsa mer om brunnens 1700-talsdagar här.

• Arkeologidagen äger rum 25 augusti 2024 och för första gången kommer Brunnsmuseet medverka genom en nyinspelad, populärhistorisk källvandring på vår YouTube-kanal.

• Kulturarvsdagen äger rum 6-8 september 2024. Brunnsmuseet kommer ha öppet i Henschens badhus alla dagar fredag–söndag, samt även sätta upp en egen konstutställning med patienttavlor i Fribergers badhus samt hålla visningar av Maskinhuset, bland annat.

Rapport från brunnsstämman

Den 5 juni hölls stämma i Sätra Brunn Holding AB. Exklusivt för Brunnsmuseets nyhetsbrev ger Sätra Brunns omvalda ordförande Annette Stavenow en rapport från stämman och vilket arbete som bedrivs av styrelsen framåt.

Från vänster; Annette Stavenow, ordförande och Ann-Mari Wikman, delägare.

Om Sätra Brunns årsstämma onsdagen den 5/6 2024 samt några ord från Ordförande.

Den 5/6 2024 hade vi årsstämma på Sätra Brunn, med ca 20 deltagande ägare i mötet.

Under mötet gav VD Rebecca Sjödin samt undertecknad en del information om Sätra Brunns löpande verksamhet, samt svarade på frågor från ägarna.

Vi diskuterade även ett eventuellt närbeläget vindkraftverksprojekt, som idag ligger på projekteringsstadiet, och vilka konsekvenser ett eventuellt vindkraftsbygge skulle kunna få för Sätra Brunn och dess gäster.

I detta finns många olika perspektiv att ta hänsyn till, och styrelsens hållning är därför att avvakta och att i nutid inte ta ställning för eller emot detta projekt.

Hela styrelsen blev omvald, i enlighet med valberedningens förslag.

När det gäller styrelsens arbete för Sätra Brunn, så är ett självklart fokus för oss att öka vårt resultat. Vår duktiga VD har under lång tid arbetat med detta, genom ett gediget arbete där hon vänt på alla stenar för att minska kostnader och öka intäkter. Detta jobb har tyvärr kantats av yttre försvårande faktorer som t ex pandemin, krig, lågkonjunktur, mm.

I övrigt kan sägas att Sätra Brunn, efter flera år, fortfarande ligger ute för försäljning. Dagens ägare har hunnit bli lite till åren och vill därför lämna vidare till någon annan som med full kraft har ork och lust att utveckla och ta hand om Brunnen.

Vi hoppas att detta kommer ske i närtid och jobbar mycket på att göra detta till en verklighet.

Annette Stavenow, ordförande Sätra Brunn

Disclaimer: Brunnsmuseet är en ideell förening och är organisatoriskt fristående från ägarbolaget. Brunnsmuseet och våra nyhetsbrev har en fri och självständig ställning gentemot ägaren för Sätra Brunn. I museets verksamhet ingår samtidsdokumentation, det vill säga att berätta om vad som händer på Sätra Brunn i dagsaktuella skeenden.

Recension: Från Brunn till Gruva

Den 25 maj 2024 invigdes cykelleden Från Brunn till Gruva. Exklusivt för dig som läser Brunnsmuseets nyhetsbrev har redaktören Gustav Fröjdlund testat cykelleden och ger har sin recension av densamma.

Jag brukar cykla sträckan Sala–Sätra Brunn och tillbaka minst ett par gånger per år. Det är ett smidigt, miljövänligt och kostnadseffektivt sätt för mig att resa från min hemstad Gävle till Sala med Mälartåg (byte i Uppsala) i kombination med cykel. Att ta cykeln på tåget kostar inget extra så det är enbart tågbiljetten man får betala för. Råkar man dessutom ha tillgång till månads- eller årskort på UL så blir det inga ytterligare kostnader. Det är med stora förhoppningar som jag testar den nya cykelleden, och eftersom jag cyklat sträckan många gånger så kommer jag kunna jämföra med andra alternativa vägar.

Jag börjar följa leden i omvänd riktning, alltså från Gruvan till Brunnen. Det börjar inte bra. Jag har svårt att hitta startpunkten på gruvområdet. På Naturkartan.se anges ingen specifik startpunkt förutom en adress som snart placerar mig vid Drottning Christinas schakt [uppdatering: detta har nu lagts till, reds tillägg]. Det finns dock ingen information där. Jag frågar personalen i byggnaden intill men de kan inte peka ut den specifika startpunkten (vilket är okej, då jag gjorde resan bara två veckor efter invigningen). Personalen uppger dock att jag ska följa gula skyltar och ger mig en riktning att leta. När jag cyklar i riktning mot Västeråsleden inser jag snart att jag börjat följa leden men missat startpunkten. Det visar sig så småningom att det är vid Knektschaktet som leden börjar, något som alltså inte framgår på Naturkartan. Väl där finns en skylt som beskriver leden och bekräftar att jag ska följa de gula skyltarna. Så jag börjar följa leden. Jag passerar nu över Västeråsleden och börjar äventyret.

Jag hittade äntligen startpunkten strax intill Knektschaktet.

Denna led bjuder inte på några nyanlagda vägar. Stora delar går utmed vanliga grusvägar och längs gamla cykelleden Sala södra. Det är endast kortare avsnitt som är asfalterade, och jag inser snabbt att jag skulle ha större glädje av en terränganpassad cykel än min farfars gamla odämpade Crescent. Fördelen är att man åtminstone slipper cykla längs större bilvägar, utöver två passeringar rakt över och en kortare sträcka med lägre hastighet.

Bitvis känns det långt och lite enformigt i landskapet. Jag börjar reflektera över att om detta ska benämnas som resereportage snarare än en recension. Är jag en modern reinkarnation av Hans Fahlén ur När & Fjärran? Det bästa partiet längs vägen är ett trevligt skogsparti.

Vid ett vägskäl svänger leden men ingen skylt pekar var jag ska. Jag plockar fram min mobiltelefon för att kontrollera att jag är på rätt väg. Jag känner mig fortsättningsvis något utlämnad.

En charmig get som nyfiket tittade på när jag undersökte den fortsatta vägen med min mobiltelefon. Geten stod på samma plats när jag passerade på väg hemåt drygt fem timmar senare.

Vägen fortlöper i övrigt fint och på de flesta ställen är vägen tydligt markerad, men det framgår inte heller av Naturkartan att startpunkten (informationstavlan) på brunnen är placerad vid Brunnshuset [uppdatering: detta har nu lagts till, reds tillägg].

Sammanfattning: Konceptet får högsta betyg. Skyltningen är okej men har brister. Största problemet är otydliga positioneringar för respektive startpunkt. Terrängen är lätt men grusvägarna kan vara påfrestande beroende på vilken cykel du använder.

Betyg: 3,5. Har du en terränganpassad cykel som ger komfort på grusvägarna så blir betyget en fyra, har du en utpräglad stadscykel så blir betyget en trea. Om leden haft mer cykelvänligt vägunderlag så hade betyget varit stabil fyra.

Recension: Nyöppnade Gustavianum

Den 24 juni 2024 återöppnade Gustavianum – Uppsala universitets museum efter fem års renovering. Gustav var på besök och tog tempen på det återöppnade museet.

Det nyöppnade Gustavianum är efterlängtat och bildskönt, klädsamt moderniserat med bibehållen charm och knarrande golv, men det är inte utan brister – främst i den utställningstekniska delen.

När jag kommer till Gustavianum strax efter öppning klockan 11 så har det samlats ett tiotal besökare på framsidan – den gamla entrén. De verkar vänta på att portarna ska öppnas, och det finns inget anslag som säger något annat än att detta är Gustavianum. Jag har dock läst att man som en del av renoveringen har byggt en ny tillgänglig entré på baksidan. Jag testar att gå dit och mycket riktigt är det från baksidan som alla besökare ska gå in. Jag säger till i receptionen att det samlats folk vid gamla entrén, och en i personalen sätter av direkt för att visa dem vägen. Detta problem är förstås förväntat i och med att entrén flyttats, och det är närmast obegripligt att man inte hade satt upp anslag vid den gamla entrén med hänvisning till att man numera ska gå in via baksidan. När jag lämnar museet ett par timmar senare så märker jag att man har satt upp ett sådant anslag, så bra att det kommit upp – men sådant borde förstås ha suttit uppe från första början.

Den som besöker utställningen i närtid lär märka saker som inte riktigt är helt klara. Jag noterar flera digitala bildskärmar som är släckta, och en som visar en liggande presentation på en stående skärm vilket ser bedrövligt ut. Särskilt i delen med myntkabinettet så saknar jag pekskärmarna nedanför montrarna (de är släckta och det står på en lapp ”Tyvärr är inte alla digitala skärmar i funktion ännu och arbete i mindre omfattning pågår i utställningarna”). När det gäller just mynt så är det närmast nödvändigt att ha information till respektive mynt med dess historia, gärna med möjlighet att zooma in på digitala fotografier, eftersom detaljer kan vara ytterst svåra att urskilja på de knappstora originalen i montrarna. Eller ska man gå vidare till den vetenskapshistoriska utställningen och se om där finns någon monokel att låna? Jag möter flera tomma bildskärmar, varav en skärm på uppskattningsvis 75 tum vars tomhet blir extra påtaglig.

I Egyptenutställningen står en skruvdragare på golvet och en liten avspärrning. Det är förstås i sin ordning att visst arbete pågår i en utställning som har öppet varenda dag – för till skillnad från många andra museer har man öppet även måndagar, som annars brukar användas för ändringar och reparationer. Men i detta fall är det ju premiärdag efter att museet haft stängt i fem år, så känns det lite märkligt att saker inte redan är på sin plats. Har man haft tidsbrist för att ställa ordning interiören? Dessa problem är förvisso mindre och övergående, men likväl något av en besvikelse – särskilt för den som betalat ordinarie inträde á 120 kronor.

Värt att se? Absolut, men jag skulle avvakta en månad med förhoppning om att barnsjukdomarna är lösta. För den som besöker Gustavianum kommer onekligen få ta del av flera bildsköna och tilltalande utställningar från vitt skilda områden, med Vikingatidens gryning, vetenskapshistoria, Egyptenutställning och konstsamling, och samt förstås den anatomiska teatern. Visste du för övrigt att anatomiska teatern fortfarande användes i mitten av 1700-talet när brunnen donerades till Uppsala universitets medicinska fakultet? 

Konstutställningen, Foto: Gustav Fröjdlund (CC BY).

Monter med historiska medicinska instrument. Foto: Gustav Fröjdlund (CC BY).

Recension: Nyöppnade Järnvägsmuseet

Den 29 juni återöppnade även Järnvägsmuseet i Gävle, efter att ha varit stängt sedan 2017. Sju år är en lång tid, men det dröjde ända till 2022 innan ombyggnationerna kom igång. Som bosatt i Gävle var det ju självklart Gustav som besökte utställningen och ger följande omdöme:

– Den ombyggda utställningsdelen i Järnvägsmuseet är en försmak på framtidens museum, som är aktiverande och engagerande. Det är tydligt att man har haft barnen i åtanke och man lär tälja guld av landets barnfamiljer, men det är inte utan förtjänst. Det är påkostat, omväxlande, taktilt och inbjudande.

En fullskalig förarhytt med tågsimulator är en av behållningarna i det aktiverande Järnvägsmuseet. Bild av Gustav Fröjdlund.

Det finns även gott om godbitar för vuxna åldrar. Jag gillar bland annat en taktil instrumentbräda där man kan testa olika olika tågsignaler, med samma signalsystem som används längs järnvägen än idag. Signalsystemet sätts i ett perspektiv av ökad säkerhet, och andra historiska exempel. Ett utmärkt sätt att förmedla kunskap på ett intresseväckande och aktiverande sätt i en kontext av historia.

Den nya utställningsdelen är den tilldragande faktorn och resan med rälsbussen är ett måste för att få del av inramningen och hela upplevelsen (resan ingår i entrépriset för den som förköpt biljett genom webben). Det blir också en spännande förankring i omvärlden eftersom rälsbussen går till och från Gävle centralstation tillsammans med mer samtida resenärs- och godståg.

Rälsbussen drivs denna dag av ett ångdrivet lok med kolförbränning, loket är ungefär samtida med Sätra Brunns krönika, det vill säga 1910-tal. Bland de sista verserna av sin krönika nämner och fördömer Tersmeden den utveckling av biltransporter som blivit ett inslag av brunnstillvaron under tidigt 1900-tal. Han skriver,

”På de sista åren hafva äfven automobiler och velocipeder i oroväckande grad tillkommit, lika litet passande för Sätras gamla kultur som järnvägståg.”

Kanske hade Tersmeden vetskap om de planer på järnväg mellan Sala och Sätra Brunn som planerades under denna tid (men som aldrig blev verklighet). Det säger något om tågets historiska betydelse om det skulle angöras en station på brunnen!

Inträde för vuxna under högsäsong är 160 kronor och jag köper ett årskort för 250 kronor. Årskortet lönar sig redan vid ett andra besök, och köper man årskortet runt juli så hinner man med ett gratis återbesök under nästa års högsäsong (juni-augusti). Utanför högsäsong är entrépriset 100 kronor men då ingår i stort sett bara utställningsdelen. Personer under 19 år går in gratis. I övrigt finns det inga rabatter för varken studenter eller pensionärer.

Det finns även på Järnvägsmuseet en hel del som inte fungerar. I entrésalen sitter en hel hall med projektorer som visar tekniskt felmeddelande, och på en svart bildskärm har man haft tid att sätta upp en lapp med det fyndiga budskapet ”Jag har tillfälligt spårat ur”.

Förbättringspotential kvarstår dock i fordonsmagasinet Tåghallen. Denna kompletterande men separata del är inte avsett för barn utan är mer av det klassiska ”se men inte röra-museet”. Det är helt okej utifrån objektens ålder och karaktär, men jag kan inte låta bli att tänka på den förlorade potentialen av att stärka detta som en annan form av upplevelse. Medan den nya  utställningsdelen i museet bygger på aktivering hos besökaren, så blir Tåghallen hopplöst passiv. Men tänk dig såhär; besökarna kommer in med rälsbussen och har enligt tidtabellen en timme alternativt två timmar innan nästa aktuella avgång.

Tänk vilken potential att planera en ljudguide genom inlästa utställningstexter, som hjälper besökaren att navigera i utställning och belysa intressanta delar. Genom en introducerande lapp i entrén, markeringar i golvet och rutkoder på textskyltarna så vägleds besökaren att aktivera såväl hörsel som synen. Den som följer ljudguiden får också hjälp att hinna igenom hela utställningen på en timme med lite luftighet. Som det är idag används enbart synen, och man behöver ständigt värdera den förväntade tidsåtgången i tåghallen med tidtabellen för nästa avgång med rälsbussen. Textskyltarna erbjuder enbart text på svenska och engelska, och inga bilder. Särskilt saknar jag interiörbilder på en kunglig vagn som beskrivs ha en oförändrad interiör, men gardiner hindrar alla försök till insyn. En behållning i tåghallen är dock vänföreningens modelljärnväg som körs av volontärer i mitten av hallen.

Järnvägsmuseet (utställningsdelen) och helhetsupplevelsen får 5 av 5. Tåghallen som enskild företeelse får 3 av 5.

Ny nationell strategi för digitalt kulturarv

Vårt bidrag kanske inte är det största, men vi har medverkat och nu är den klar! Som vi tidigare berättat om i nyhetsbrev #38, så har Brunnsmuseet medverkat i framtagandet av en nationell strategi. Det är en strategi för att få till en effektiv samordning på digitaliseringsområdet på nationell nivå.  Den har tagits fram av Riksantikvarieämbetet i samarbete med museer och andra kulturarvsaktörer över hela landet. För oss som har medverkat är det vår gemensamma vision att denna strategi ska vara till gagn för ett långsiktigt användbart och sammanlänkat digitalt kulturarv för dagens och framtidens användare. Du kan ta del av strategin via länken. Den är helt gratis!

Brunnsrapporten – detta hände i juni

Brunnsmuseet har haft visningar för Västerås släktforskarklubb samt deltagare på Sundbybergs seniorkollo och rehabvecka för reumatiker. Tohbbe har varit på extra årsmöte för Svartådalens bygdeutveckling där Brunnsmuseet är medlemmar. Midsommarafton firades på Sätra Brunn, Åsa och Tohbbe närvarade från museet. Den 26 juni hölls ett möte mellan Brunnsmuseet och Vänföreningens ordförande om ett kommande initiativ under 2025, som vi hoppas berätta mer om i kommande nyhetsbrev.

***

Det var allt för detta nyhetsbrev. Vi önskar dig en fin och somrig juli, och vi ser redan fram emot att vårt nästa nyhetsbrev som skickas ut den 1 augusti.