“Stenåldern” – Historien om Sverige-special (#41)

Det första avsnittet av SVT-serien ”Historien om Sverige” sänds i broadcast ikväll kl. 21:00 (men finns redan nu att se på SVT Play). Det första avsnittet handlar om perioden 14.500 f.Kr. fram till 3700 f.Kr. – en period som brukar benämnas ”Stenåldern”.

I detta första Historien om Sverige-specialnummer kommer vi belysa den äldsta historien om det landområde som senare kom att benämnas Sverige, och sätta det som serien berättar i kontext med historien om och omkring Sätra Brunn. Du kan läsa mer om dessa specialnummer här nedan.

***

Skildring av “Österödskvinnan” – Foto: Ulrika Malm - SVT. Publicerad med tillstånd av Sveriges Television.

För 14000 år sedan var det land som idag benämns ”Sverige” täckt av inlandsis, men till följd av ett varmare klimat så börjar inlandsisen långsamt att smälta bort. Vartefter smältningen rör sig norrut så börjar människor invandra från söder- och öster för att jaga djur, och även börja befolka det nya landet längst åar, vattendrag och längs de framväxande kusterna.

I trakterna kring Sala dröjer det till för 9000 år sedan innan inlandsisen försvunnit, men det kom att dröja ytterligare tusen år innan smältvattnet har sjunkit undan. Människor börjar hitta tillfälliga boplatser även inåt landet. Även vegetationen förändras och stora landytor börjar med tiden täckas av skog, vilket gynnar förutsättningarna för vilda djur.

De första människorna använde stenverktyg, främst yxor. De börjar livnära sig på jakt av bland annat hjort, renar, älgar och småvilt. Denna epok brukar kallas äldre stenålder eller jägarstenåldern.

Även om inlandsisen har smält undan så har den inte lämnat landskapet omärkt. Det är under istiden som rullstensåsar bildas, och bland dessa den ås som kallas Badelundaåsen. Namnet anses bestå av fornsvenskans badh som betyder förhöjning samt ordet lung som står för grusås. Badelundaåsen är en av de längsta åsarna i Sverige och sträcker sig nordsydlig riktning från trakterna kring Nyköping i Södermanland, genom Västmanland och upp till sjön Siljan i Dalarna. 

Badelundaåsen är också en livsnödvändighet för tillkomsten av Sätra Brunn. Det är åsen som är förutsättningen för att kallkällor kan springa fram ur marken. Utan Badelundaåsen så hade platsen vid Sätra Brunn inte haft sitt speciella, mineralrika vatten och den hade därmed aldrig blivit en kurort, och platsen hade definitivt inte benämnts som Sätra Brunn. Utan åsen – ingen brunn!

I forntiden användes de höglänta rullstensåsarna som transportleder där man torrskodd kunde vandra till fots från en plats en en annan. Den urgamla vägen från Mälardalen upp till övre Dalarna följer till stor del den naturliga sträckning som bildats av inlandsisen.

Denna skiss visar rullstensåsen som transportled. Skissen finns tillgänglig på Wikimedia Commons. Den uppmärksamma kan även se att figuren längst ned till vänster i bild är samma figur som gett upphov till symbolen för Brunnsmuseets arbete för digitalt tillgängligt kulturarv – Open Sources Sätra Brunn. Mer om detta och symbolen kan du hitta på vår GLAM-portal.

***

På platser där människor funnits så finns det även mänskliga spår. Längs med Badelundaåsen finns ett av Sveriges mest fornlämningstäta områden, särskilt i trakterna kring Badelunda strax utanför Västerås. Vid arkeologiska utgrävningar så har man hittat lämningar från nämnda jägarstenåldern.

Den stenyxa av lihultstyp som syns på bilden här nedanför hittades i området kring Sätra Brunn. Den är daterad att ha tillverkats för ca. 9000 år sedan, det vill säga under äldre stenåldern/jägarstenåldern. Bergarten är så kallad grönsten. 

Yxan visas här som utställd i Brunnsmuseets sommarutställning år 2015. Inuti montern syns den lilla yxan.

Uppförstorad bild på en yxa som liknar den yxa som ställdes ut i Brunnsmuseets sommarutställning.

Inlandsisen och Badelundaåsen har på olika sätt satt sin prägel på Sätra Brunn. I kapitlet ”Ny tid vid Sätra Brunn” (ladda ned som pdf) ur Sätra brunn genom tiderna beskriver författaren Ruth Rosenius-Högman det på följande sätt:

Då inlandsisen började smälta av i den del av nuvarande Västmanland, som räknas till mälarbygden, bildades därvid en rullstensås, vars sydligaste del kallas Badelundaåsen. Denna delar sig vid Sätra i två armar, av vilka den ena går norr ut och genomskäres av Dalälven vid Näs i By socken. Den andra går i nordvästlig riktning förbi Salbohed och träffar Dalälven vid Brunnbäck. Just där åsen grenar sig, bryta källorna vid Sätra i dagen.

Urberget, som på flera ställen, särskilt vid Danielsberg och Bergabo, går i dagen, visar spår av hur inlandsisens mäktiga hyvel gått fram. Den jökelälv, som då störtade fram här, staplade de lösbrutna stenblocken på varandra till en moränbädd och fyllde hålorna mellan dem med krossstensgrus. Ur denna jordmån spirade barrskogen, som i en båge omgav brunnen och skyddade mot nordanvinden. Det fina slammet följde med strömmen ett stycke till och bildade lermarker: sädesbygden vid Solinge. Berggrunden utgöres mestadels av grönsten, som här är järnförande. Det av inlandsisen söndermalda grönstensgrusets järn urlakades av grundvattnet, som härav blev starkt järnhaltigt. /…/

Ruth Rosenius-Högman skildrar förtjänstfullt kopplingen mellan inlandsisen, åsen och det järnrika vattnet, och vi kommer få anledning att återkomma till fler konsekvenser som åsen haft för tillvaron på brunnen i kommande nyhetsbrev!

***

Det var allt vi hade att bjuda på med detta första specialnummer med anledning av serien Historien om Sverige.

Nästa specialnummer kommer i samband med avsnitt 2 nästa söndag!