Transportmedel – Alla tiders brunnslif!-special (#22)

Det har knappast undgått någon att sommaren är här och oavsett om du arbetar, har semester, är seniormedborgare eller något annat så hoppas vi att du har en riktigt trevlig sommar. Kanske har du möjlighet att besöka något av Sveriges många arbetslivsmuseer som håller öppet? Om du besöker någon av Brunnsmuseets utställningar så kan du samtidigt hämta ett exemplar av arbetslivsmuseernas museiguide 2022, som guidar dig till spännande besöksmål hos små mer eller mindre kända museer.

Gillar du att fotografera och vill göra det tillsammans med andra? Läs mer om våra kommande fotovandringar längst ned i nyhetsbrevet!

Signerat Gustav Lundin, redaktör för Brunnsmuseets nyhetsbrev.

Tema: Transportmedel

Temat för årets näst sista Alla tiders brunnslif!-special är transportmedel. I alla tider har människor behövt färdats till och från brunnen, och vartefter området expanderat har det även funnits behov av interna transporter inom brunnsområdet i form av bland annat ”soffmoppar”.

För att skildra detta tema har vi bläddrat i brunnslitteraturen och plockat fram ett utdrag ur Ruth Rosenius-Högmans bok från 1962, Sätra Brunn genom tiderna, där författaren berättar om “Kommunikationer med Sätra Brunn”. Hela boken finns att ladda ned som e-bok från Brunnsmuseets webbplats för kulturarvsprojekt. Håll tillgodo!

***

Som vi sett, ansåg Skragge, att trafiken förbi Sätra var livlig. Han säger sig med lätthet kunna få tio bud om dagen med de forbönder, som forslade Bergslagens malm och järn till hamnen i Västerås och olika livsförnödenheter i motsatt riktning.

Man var dock ej bortskämd med kommunikationer till och från brunnen. Brunnsgäster av allmogeklass kommo till fots, ofta förvånansvärt långa vägar. De förnämare åkte i tunga resvagnar och medförde kusk, samt ofta även betjänt och annat tjänstefolk. Redan Magnus Ladulås hade påbjudit, att gästgivargårdar och ”tavernor” skulle finnas utefter de svenska landsvägarna och drottning Kristinas förmyndare stadgade, att dessa skulle ligga på två mils avstånd från varandra. De resande blevo där i tillfälle att byta de tröttkörda hästarna mot utvilade samt få mat, dryck och nattkvarter. Hästar tingades vanligen i förväg genom s.k. för(e)bud.

Stora Faluvägen, som gick mellan Västerås och Falun, densamma som nu kallas Kopparbergsvägen, var den stora pulsådern för trafiken förbi Sätra. Söderut från Sätra lågo gästgivargårdarna Äs och Hallsta, strax norrut, innan man kom fram till den fruktade Gussjö myr, låg Hemmingsbo. Mitt på Långheden, den stora skog, som än i dag sträcker sig från Hebo i Väster Färnebo till Krylbo vid Dalälven, låg — och ligger — Nykrogen, som var ny i början av 1500-talet. Strax innanför dalgränsen finnes Bovallen i Folkärna.

Under hela 1700-talet kommo brunnsgästerna på landsvägar och byvägar till Sätra från sina mer eller mindre avlägsna hemorter. Men i början av 1800-talet, närmare bestämt 1817, hade en ångbåt satts i trafik på Mälaren mellan Stockholm och Västerås. Den var konstruerad av Samuel Owen och drevs under ljudeligt plaskande fram av två väldiga skovelhjul, som voro placerade midskepps på båtens långsidor. På 1840-talet började man byta ut skovelhjulen mot en propeller i båtens akter.

Jämfört med landsvägsresorna innebar naturligtvis sjöresan över Mälaren en betydande bekvämlighet för brunnsgäster från Stockholms-trakten.

Bild på sida 171: ”Skallerormen”.

För landsvägsfärden mellan Västerås och Sätra måste de dock alltjämt medföra egna resvagnar, som då placerades på båtens däck. Det hände, att mera kräsna resenärer, som icke ville blanda sig med övriga passagerare, föredrogo att göra sjöresan sittande i sin vagn på däcket. De tre landsvägsmilen (Not: Man räknade då ännu den s.k. gamla svenska milen, som var åtskilligt längre än decimalsystemets mil, nämligen 10 689 meter.) till Sätra krävde ibland ända till 5 timmar, ty vägarna voro ofta så usla, att hästarna endast kunde gå fot om fot.

Västerås hade dittills varit huvudorten för Sätra. Men sedan Norra stambanan på 1860-talet börjat byggas, och bandelen Stockholm—Krylbo år 1873 öppnats för trafik, blev Sala den stad, med vilken Sätra hade största beröringen. Brunnsgäster kommo med tåg till Sala järnvägsstation men hade alltjämt en dryg landsvägsmil kvar, innan de nådde bestämmelseorten. Den första tiden fingo de troligen begagna sig av gästgivarskjuts, men snart nog ordnades trafiken på ett smidigare sätt.

Arrendatorn av Fängsbacken hade kontrakterad skyldighet att utföra vissa körslor för brunnens räkning. Till dessa kom nu skyldighet att vissa dagar i veckan köra i trafik mellan Sätra och Sala. Förf. har från 3-årsåldern (1891) ett dunkelt minne av klapprande hovar i skarpt trav, flygande manar, bullrande vagnshjul och ekande pisksmällar mellan husen på Brunnsgården, där skjutsstationen då var belägen. För ändamålet hade inköpts en hög, gulmålad wurst med längsgående sittbänkar, klädda med röd schagg och skuggade av ett vitt tälttak med blå ornament på de nedhängande sidostyckena. Den drogs vanligen av två, ibland av tre hästar. Det var den beryktade ”Skallerormen”, som, sedan den tagits ur trafik, länge njöt sitt otium i brunnens vagnslider, som den endast lämnade för att, prydd med löv och blommor, framföras vid slåtterfester och andra glada tillställningar. Dess roll som trafikmedel övertogs 1911 av traktens första automobil, som för ändamålet inköpts av arrendator J. A. Söder.

Numera är Fängsbacken befriat från skjutsskyldighet. Sätra brunn anlöpes dagligen av bussar från Väster Färnebo Biltrafikförening, som också inrättat en busstation vid brunnen.

På Skragges tid uppehöllos Sätras sparsamma postförbindelser genom ridande bud till Västerås. Antagligen var förhållandet enahanda under de närmast följande 150 åren. Av en brevväxling från 1800-talets mitt framgår, att post från Sätra till Stockholm avgick måndagar och torsdagar. Dess med spänning motsedda ankomst skedde tisdagar och fredagar. Hur den transporterades får man däremot ej veta; antagligen skedde det med ridande eller åkande postiljon.

På 1870-talet, då posten med järnväg anlände till Sala, där ett postkontor inrättats, hämtades den till Sätra tre gånger i veckan av ett kvinnligt gångbud, ”Hebo-Johanna”. Hon efterträddes av brunnens f.d. nattvakt, som hette Löfgren. Också han anlitade apostlahästarna. Då Sätra på 1880-talet fick regelbunden skjutsförbindelse med Sala lämnades och avhämtades brunnens postväska på postkontoret av badanstaltens kusk. Såväl avgående som ankommande post passerade brunnskontoret, där man varje postdag, fortfarande tre gånger i veckan, skrev ut en lista på ankommande brev, vilken uppsattes på biljettkontorets anslagstavla. De brunnsgäster, som möjligen väntade brev, kunde där efterspana sina namn. Var man lycklig nog att återfinna det på listan, fick man våga en diskret knackning på biljettluckan för att erhålla den efterlängtade försändelsen. Som biljettkontor användes den forna kägelbanans paviljong, som då hade en särdeles lämplig placering under ett par höga träd mellan Glas' badhus och det dåvarande Societetshuset. Samma lilla vackra byggnad gör nu tjänst som busstation och har placerats i närheten av Brunnshuset.

Sedan början av 1900-talet har Kgl. Postverket inrättat poststation vid Sätra brunn för såväl badanstaltens som ortsbefolkningens räkning. Brunnsgästerna erhålla sin post till resp. bostäder genom brunnens personal.

Tiden krävde dock ännu snabbare och direktare förbindelser; 1890-talet kom och med det telefonen. År 1892 upprättades kontrakt mellan Kgl. Telegrafverket och Sätra brunn om två telefonapparater. Den 14 km långa ledningen till Sala bekostades av brunnen. De säkerligen ganska få samtalen utväxlades från telegrafstationen i Sala över en mellanstation i Grällsta. En av apparaterna var uppsatt i biljettkontoret, där de brunnsgäster, som så önskade, fingo använda den mot avgift, som nedlades i en sparbössa på väggen bredvid apparaten. Denna var väggfast och försedd med en utstående tratt, i vilken man talade, och en lös hörapparat, som hängde i en klyka på apparatens sida och med en sladd var förenad med denna.

Ortens framsynte handelsman, August Eriksson, löste snart in sig ledningen och skaffade egen telefonapparat. Efter några år, då intresset för det nya kommunikationsmedlet blivit allt större, inköpte Kgl. Telegrafverket ledningen och inrättade en växelstation vid Sätra.

Sedan år 1942 har brunnen egen växel i samband med kontoret och disponerar ett 30-tal apparater.

***

Läs gärna Berättelsen om prärievagnen som vi berättade om i nyhetsbrev #11.

Henschens badhus har öppnat! (#11)

Besök oss i sommar!

Brunnsmuseets utställningar har öppet under följande tider:

• Den större utställningen i Henschens badhus har öppet varje lördag kl. 11-15.

• Den mindre utställningen i Mellantorpet har öppet varje tisdag-söndag kl. 10-17.

Stigen – din guide till hemestern på Sätra Brunn

Sedan pandemisommaren 2020 har Brunnsmuseet förvaltat en virtuell brunnskarta där vi sammanställer aktiviteter som finns att göra på Sätra Brunn i sommar. Kartan är nu genomgången och uppdaterad med aktuell information om de olika sakerna att göra - en guide för dig som vill besöka brunnen i sommar.

Utklipp från Stigen 2021.

Puh! Så många bilder…

Under juni har Brunnsmuseet tagit emot en obetalbar donation i form av en stor bildsamling med drygt 5500 bildfiler (!) från den flitige fotografen Mats Wikman. Bilderna skildrar till stor del det sociala livet på brunnen i modern tid, bland annat onsdagspubar och andra arrangemang som ägt rum på brunnen under de senaste två decennierna. Det är en typ av bildmaterial som i hög utsträckning kompletterar våra tidigare bildsamlingar.

Det återstår en hel del arbete för att tillgängliggöra delar av bildsamlingen. Ett litet aktuellt smakprov kan vi dock bjuda på, ett fotografi från midsommarfirandet på brunnen år 2010.

Stort tack till Mats W för denna bildsamling!

Gillar du foto? Du kommer älska #brunnshack2022!

Under evenemanget #brunnshack2022 som äger rum 9-11 september planeras det för en fotovandring på brunnen under lördagen, 10 september. Men om det skulle bli dåligt väder, eller om pandemin sätter gränser för fysiskt deltagande, så kan det vara bra att bygga upp bildbanken med några somriga bilder på brunnsområdet!

På lördag den 16 juli mellan kl. 11-14 anordnar Brunnsmuseet en kortare fotovandring på brunnsområdet. Denna fotovandring planeras som ett pre-hack event eller upptaktsträff till vårt kommande brunnshack i september. Vi samlas vid Brunnshuset och därefter utforskar vi området och skildrar det på olika sätt genom en kamera. Följ oss på våra sociala medier för mer information.

***

Det var allt vi hade att bjuda på för detta nyhetsbrev. Nästa utskick kommer den 1 augusti.