“Nya tider” – Historien om Sverige-special (#50)

Det åttonde avsnittet av Historien av Sverige sänds i broadcast ikväll kl. 21:00 och finns redan nu på SVT Play. Kvällens avsnitt behandlar perioden 1719–1810 och benämns “Nya tider”. 1700-talet är en tid när den gamla kungamakten och kristendomen på allvar utmanas av mer liberala tankar kring maktdelning och vetenskap. Den svenska tryckfrihetsförordningen som blir lag 1766 blir den första i världen att värna om det fria ordet.

Skildring av män som diskuterar tryckfrihetsförordningen. Bild av SVT. Publicerad med tillstånd av Sveriges Television.

Dagens avsnitt börjar och slutar hos Axel von Fersen, som av en argsint folkmassa (pöbel) misstänks för mord på tronarvingen Karl August som fallit av sin häst på Kvidinge hed, död. Axel, som anklagas för diverse andra saker såsom att beskydda den otidsenliga kungamakten, blir syndabock. Folkmassan tar död på den oskyldige Axel, och när nyheten om dennes död når fram till Sätra Brunn så står brunnsgästen Malla Silfverstolpe för en något oväntad reaktion. Om detta finns att göra i Nils-Johan Höglunds kulturvandring, 5:25 in i klippet. Nils-Johan berättar:

“Budet [om Axel von Fersens död] kommer till Sätra Brunn genom brevväxling (det var ju så man kommunicerade på den tiden). Malla läser högt för sina väninnor här om händelserna i Stockholm. Men när hon kommer till von Fersen, då är hon likgiltig, men nästa brevstycke handlar om Sköldebrand – den ansvarige för den yttre ordningen i Stockholm. När hon kommer till en rad om att Sköldebrand blivit svårt trängd av pöbeln – då brister det för henne. Hon faller i spasmer, skrik och gråt. Det blev ett förfärligt liv här på brunnen!

Och inte blev det bättre heller vid minnesstunden i kapellet, det gamla kontoret som vi alldeles strax ska passera, när brunnsprästen återkallar i minnet hågkomsten av vår älskade tronarvinge Karl August, som så tragiskt har omkommit på Kvidinge hed. Då brister det igen för Malla. Hon skulle väl med med tidens språk kallas för hysteriskt fruntimmer, ursäkta damer men vi har bättre terminologi i våra dagar, när vi talar om funktionella störningar och emotionella eruptioner. Så i kyrkan brister hon i så våldsam gråt och sådant skrik så att hon fick föras ut i kyrksalen med påföljd att dåvarande överläkaren, den mycket kända arkiatern, Afzelius, besöker henne och han tar bladet från munnen, “Sådana här fasoner passar sig inte för en uppfostrad dam, vore hon min dotter så skulle han ge henne en ordentlig risbastu!”, han tuktade henne och Malla föll i tårar och lovade att aldrig mer åbäka sig mer på detta sättet.”

Det tidiga 1700-talet är annars en prövande tid för Sala och för Sätra Brunn. 1736 så brinner så gott som hela Sala stad ner till grunden, däribland rådhuset och kyrkan. Det skulle komma att ta en lång tid att bygga upp staden igen, under bergmästaren Daniel Bergenstjernas ledning och planering.

Under åren 1736–1747 har Sätra Brunn en tid av nedgång och kris. 1736–1744 ligger brunnsverksamheten nere. Brunnen ägs av Valentin Wolff, till vardags provinsialläkare i Västmanland precis som Sätras grundare Samuel Skragge. Det är oklart i vilken utsträckning som brunnens nedgång påverkades av stadsbranden i Sala, då nedgången sammanföll med den förödande branden. Sala var trots allt närmaste staden och rimligtvis påverkades verksamheten vid brunnen.

Under 1740-talet sker en rad viktiga och formativa skeenden i brunnens historia. 1741 uppförs det nuvarande Brunnshuset, ibland omnämnt som det Wolffska brunnshuset, en överbyggnad som anses vara nödvändig för att skydda källvattnet från utspädning. 1744 säljer Valentin Wolff hela kurorten till biskop Anders Kalsenius med sin hustru Elisabet Le Moine från Västerås för 24 000 daler kopparmynt.

Men redan 1747 donerar makarna hela kurorten jämte två hemman och räntan av 20 000 daler kopparmynt, till Uppsala universitet och dess medicinska fakultet. I donationsbrevet motiverar Kalsenius gärningen med att han därigenom vill “gagna det allmänna igenom de studerandes befordran till understöd och öfning”. Detta var en tid när läkarstuderande saknade möjligheter att praktisera sina läkarkunskaper under utbildningen. I universitets ägo kommer brunnen att förbi under mer än 250 år – ända fram till 1998.

Underskrifterna på donationsbrevet.

Det nya huvudmannaskapet med akademin gav uppsving åt den insomnade verksamheten. Under åren 1747-1824 växte verksamheten betänkligt. Universitetet utvecklade verksamheten vid kurorten samtidigt som läkare kunde praktisera, och nya behandlingsformer testades tidigt. Redan 1753 ordinerades elektriska behandlingar och inom flera områden var den medicinska verksamheten framstående. Från donationen 1747 börjar brunnens första glansperiod, som kom att bestå under resten av 1700-talet och ungefär fram till 1824.

Medicinska fakultetens sigill.

Donationen till Uppsala universitet är avgörande för den kontinuitet och dokumentation som kom att prägla de kommande århundradena. Brunnens äldsta bevarade gästförteckning är från våren 1753, och förtecknar första klassens gäster. Detta arkivmaterial finns i Uppsala.

År 1800 består brunnen av sammanlagt knappt 25 byggnader, starkt centrerade kring Brunnshuset och Brunnsplatsen. Se placeringen i dessa perspektiv- och planskisser av Ove Hidemark, ur Att anlägga en surbrunn (1972).

Bild på sida 42, bildtext: Bild 13 och 14. Rekonstruktion i plan och perspektiv av bebyggelsen i brunnens centrala del omkring år 1800. Kvar från den första utbyggnadsperioden är sannolikt endast byggnaderna nr 12 och 19. De övriga om- och nybyggnader från 1730-talet och framåt. Byggnaderna benämns enligt följande: 1. Brunnshuset, 2. Brunnskyrkan, 3. Brunnssalen eller Promenadsalen, 4. Badhuset, 5. Västra landsvägsbyggnaden, 6. Östra landsvägsbyggnaden, 7. Landshövdingen, 8. Nya matsalen, 9. Riksrådet (alt. Rådsbyggningen), 10. Apoteket, 11. Brunnsmästarbyggningen, 12. Köksbyggningen, 13. Rumormästarbyggningen, 14. Kvinnofattigstugan, 15. Mansfattigstugan med brygghus, 16. Källarbyggningen (med betjäntrum över källaren), 17. Berget eller Nya Hülpherska byggningen, 17 a: Gamla Hülpherska byggningen (här markerad som riven), 18. Klockbyggningen med biljardrum i b.v., 19. Mathiesens byggnad med flyglar (f.d. Wallraves anläggning), 20. Iskällare.

Det är också i slutet av 1700-talet som brunnsområdet börjar växa österut, med Nybygget uppfört 1796 som en tydlig förändringsmarkör. Denna byggnad finns således inte med på skisserna. Men när brunnen går in på 1800-talet så sker också förändring i riket som helhet, och om detta kommer vi få återkomma till i kommande avsnitt av “Historien om Sverige”.

***

Nästa nyhetsbrev är ett ordinarie utskick den 1 februari, och nästa specialnummer utkommer den 4 februari. Då skildras vägen till folkstyre, tidsperioden 1815-1921.