I kvällens avsnitt av “Historien om Sverige” berättas om det egentliga Sveriges födelse, och den historiska händelse som föranlett att vi under 2023 högtidlighåller 500-årsminnet av Sverige. Så vad var det som hände år 1523, som gör att vi idag ser tillbaka på årsminnet av den händelsen? Vi har kommit fram till tidsperioden 1361–1560. Avsnittet sänds i broadcast ikväll kl. 21:00 och finns redan nu på SVT Play.
Skildring av Drottning Margareta. Bild av SVT. Publicerad med tillstånd av Sveriges Television.
Gustav Vasa blir Sveriges kung i en tid med maktpolitisk osäkerhet och uppror. Kring de maktpolitiska turerna har vi inte mycket att tillföra kring perspektivet Sätra Brunn. Men det sker under denna tid en förändring även bland vanligt folk, som ånyo kom att i grunden förändra förutsättningarna för kulturen kring de svenska vattenkällorna.
Förändrad syn på kristendomen
Reformationen i Sverige avser processen för hur det unga svenska riket övergick från den katolska kyrkan till den evangelisk-lutherska kyrkan. Den nytillträdde kungen Gustav Vasa lät 1527 besluta om att förstatliga Uppsalas katolska kyrkoprovins och bryta dess band med påven i Rom. Riksdagen i Västerås förklarade även protestantism och katolicism som likvärdiga läror, vilket beredde vägen för en process som redan inletts i Europa och som nu kom att prägla även den svenska utvecklingen. Protestantismen var på väg in och katolicismen på väg ut.
1541 hade både Nya och Gamla testamentet utkommit på folkspråket svenska och församlingssånger på svenska började ta plats i kyrkorna. 1544 förbjöds helgonkult som en av flera katolska seder. Det är en drastisk förändring jämfört med den tid där helgon var oerhört viktiga.
Som vi berättade i förra avsnittet så hade katolicismen en positiv syn på källor och på flera ställen helgonförklarades de naturliga källorna. Genom reformationen ansågs istället helgonkulten som primitiv och vidskeplig, och kyrkan försökte därför på olika sätt att utrota den.
Det börjar en tid där offerkällorna och sederna kring dem blir mer kontroversiell än någonsin tidigare, å ena sidan lokalt förankrad klassisk folktro och å andra sidan centralt förankrad nykristendom. Precis som förutsättningarna skvallrar om, så hade kristendomen än repressivt så ändå begränsat inflytande. Även om det numera var förbjudet så användes offerkällor på sina håll ända in på slutet av 1800-talet. Från 1600-talets senare del skulle vissa speciella källor se ett större intresse från vetenskapligt håll, men mer om det i kommande nummer.
Legenden om Staffan
I det medeltida Skandinavien får legenden om Stefanus, eller Staffan som han fick heta här, en egen utformning där hästar spelar en viktig roll. Det är julnatt och Staffan har ridit ut till en källa för att vattna Herodes hästar. Men en häst vägrar att dricka av vattnet. Den har sett avspeglingen av stjärnan i vattnet och stegrar sig förskräckt mot natthimlen. Bilden av Staffan med sina hästar eller i samband med tuppundret blev populära i den tidigmedeltida skandinaviska konsten. Motivet finns ofta på dopfuntar som är en del av historien kring Jesu födelse. Att den blev så populär kan ha att göra med den långa och utdragna kristnande-processen som präglade framförallt det forntida svenska området.
Omkring år 1100 var större delen av befolkningen i Sverige fortfarande hedningar. Det tog närmare 300 år för kristendomen att få fotfäste. Den långa missionsperioden gjorde att Bibeln berättelser kom samtidigt som en senare utvecklad helgonkult.
Legenden om Stefan och Herodes bör ha varit ganska nyskapade när den kom Norden och omformades då efter lokala traditioner inom fornnordisk kult sattes hästen i centrum och julen var den tid då man skulle ta särskild omsorg om sina hästar. Att göra hedniska seder blev ett sätt för den nya religionen att etablera sig. Legenden om Stefan och Herodes är ett typexempel på det.
Med Gustav Vasa och reformationen avskaffades den katolska helgonkulten kring Stefan. Men Staffan stalledräng tappade inte sin populäritet. Långt in på 1900-talet levde han kvar i julspelen och Staffanssjungningen den 26 december. Nu är han flyttad till Luciadagen som en del av det kvinnliga helgonets följe. Koppling en till hästarna finns bara kvar i visorna, men Betlehemsstjärnan finns med och stalledrängen har blivit stjärngosse.” Staffan var ett helgon och han leder sina fålar till källan och vattnar dem. Kanske var källan helgad åt Staffan, vilket vore helt logiskt för forntidens människor. Även om han nuförtiden degraderats till stjärngosse så har han hängt med sedan kristendomens införande i Norden.
Universitet och silvergruva
Academia Carolina, universitetets ursprungliga byggnad, uppförd på 1400-talet. Gravyr av Fredrik Akrel ur Utkast till beskrifning om Upsala av Johan Busser (1769). Byggnaden revs 1778. Till höger Kungliga akademiens sjukhus, föregångaren till Akademiska sjukhuset.
Verksamheten vid landets enda universitet, i Uppsala som instiftades 1477, upphörde 1515 och låg i träda fram till 1593. Många lämnade landet för att studera vid de framväxande europeiska universiteten. Europeiska förebilder, och inte minst nordbornas resor till Europa för att ta del av de nya möjligheterna, kom att bli vägledande i utvecklingen av det egentliga Sverige. Likaså vid Sala silvergruva kom verksamheten igång under slutet av 1400-talet. Gustav Vasa kallar gruvan för ”Svea Rikes Skattkammare”. Han är mycket mån om produktionen och bor i perioder i Väsby kungsgård varifrån han styr verksamheten med järnhand.
Det var viktigt att kunna hävda sig vad gäller bildning, kultur och ekonomi/statsbildning. Det var också så att landets elit lämnade landet för utbildning och rekreation, så gick Sverige miste om både folk och pengar. Liknande motiv för att anlägga inhemska lärosäten kommer att återkomma i fråga om inhemska kurorter, men med några hundra års fördröjning. Men ännu har vi inte kommit dit i historien, och vi kommer återkomma även till detta i kommande specialnummer.
***
Detta var allt vi hade att bjuda på för årets sista nyhetsbrev. Nästa nyhetsbrev är ett ordinarie nyhetsbrev och skickas ut på nyårsdagen den 1 januari 2024. Nästa Historien om Sverige-specialnummer skickas ut först den 14 januari 2024, eftersom Historien om Sverige tar sex veckors juluppehåll.