“Vikingarnas tid” – Historien om Sverige-special (#43)

I kvällens avsnitt av ”Historien om Sverige” berättas om vikingarnas tid, daterad omkring åren 536–1000. Avsnittet sänds i broadcast kl. 21.00 på SVT1 och finns redan nu publicerat på SVT Play.

Skildring av Ingegerd Olofsdotter. Foto: SVT. Publicerat med tillstånd av Sveriges Television.

Vikingarnas tid börjar ur en mänsklig katastrof på våra norra breddgrader. Väldiga vulkanutbrott innebär att sot lägger sig i atmosfären vilket orsakade flera år av missväxt, hungersnöd och svält. Genom de klassiska vikingaskeppen börjar nordborna med handelsresor och plundringståg.

Långsamt börjar kristendomen etableras och blir ett alternativ till den etablerade tron på asagudar. Anundshög i dagens Västerås kommun/Badelunda socken anses vara Sveriges största gravhög och är daterad omkring åren 500–1050. Forna gravplatser har även hittats i Sala socken. De döda begravdes med olika mänskligt gjorda föremål, så kallade artefakter.

Det förra avsnittet av Historien om Sverige handlade om metallernas tid, främst inriktat på brons och järn. Nytt för denna tid är den viktiga brytningen av koppar. Kopparbrytningen startade i Falun omkring åren 850-1000, och redan från start så tros den ha fraktats ned till Västerås och vidare längs Badelundaåsens sträckning. Kopparbergsvägen skär också rakt igenom det gamla brunnsområdet som ”den gamla landsvägen” eller ”Faluvägen”.

Kopparbergsvägens sträckning ger den tidigaste indikationen om att de naturliga källorna i det som senare kom att bli Sätra Brunn blev nyttjade en lång tid före kurortens bildande. Trefaldighetskällan lär ha varit en god rastplats för att dricka och fylla upp vattenkärl. Men landsvägen har haft fler effekter. Brunnsarkitekten Ove Hidemark skriver på sida 17 i historik-avsnittet av Vårdplan för parker och utemiljöer (ladda ned som pdf) att de flesta kurorterna byggdes kring den mest centrala källan, men på Sätra Brunn så var det lika viktigt med markförhållandena och den gamla landsvägens dragning:

Det vanligaste planmönstret för brunnsorter var att bebyggelsen lades runt själva brunnen. (Hidemark 1972 s. 8) Vid Sätra medgav inte topografin och markförhållandena detta. Bebyggelsens placering kom i huvudsak att följa den befintliga topografin. Planeringen utgick från den gamla landsvägen. Söder om vägen var marken sank. Områdena söder och sydost om Brunnsplatsen har troligen genom århundradena präglats av slåtter och bete. Kartan från 1721 illustrerar hästar på öppna ytor med enstaka träd. Denna markanvändning fortfor här fram till 1900-talet. På den norra sidan av vägen, i områdets västra del, var marken fastare. Här placerades den första bebyggelsen. Den torrare marken utmed landsvägens norra sida var också lämpligare för odling än den sanka marken söder om vägen. På kartan från 1721 är området mellan nuvarande Pehrsparken och Broarne markerad som åker och trädgård.

Den gamla landsvägen på Sätra Brunn, i väster.

Ove Hidemark har själv transkriberat en text av Sätra Brunns grundare Samuel Skragge ur en av hans tracater, utgiven år 1700, som också sätter landsvägen som central för området. Denna text, här något moderniserad, finns publicerad i original i Att anlägga en surbrunn, sida 18–19 (ladda ned som pdf):

”Dessa alla brunnar eller källor är belägna strax vid stora landsvägen, som löper ifrån Wästerås till Fahlun, 3 mil ungefär ifrån Wästerås och 1 och en fjärdedels mil från Sahlberget, från vilka städer man dagligen och stundligen kan hava tillförsel på allehanda nödvändigheter, särdeles ifrån den förra, till vilken man kan få 10 bud om dagen, om man vill, med forbönder, som där dag och natt förbifara med koppar, järn, spannmål och andra persedlar, som gå upp och ifrån Fahlun och Bergslagen . . . Ovanför källorna på den sidan som vetter mot Sahlberget, är många höga berg och bergskullar, som hela långa stycket bortåt allt högre och högre stiga, nedan för dem ligga åtskilliga lustiga och angenäma ängar, och kring om de samma så väl som på alla sidor om brunnarna finnas inom några musketeskott åtskilliga byar och välbyggda gårdar, uti vilka brunnsgästerna kunna inrymmas, till dess man med tiden får bygga och laga andra bekvämligheter för dem . . .” 

Det var allt vi hade att berätta om landsvägen och den viktiga roll som den fick under vikingatiden. Avslutningsvis vill vi bjuda på en lite mer konstnärlig gestaltning av vikingatiden med denna patientmålning.

Målningen skapades av några brunnsgäster på Sätra Brunn under 1900-talet, med motiv av ett vikingaskepp, eldstad och gris på väg mot grillning. Nr 133105. Storlek 100x61 cm. Årtal okänt. Konstnärer: Ingrid S, GJ, Ilse, Kerstin, CB, Ingrid B, Anna. Tavlan finns i Brunnsmuseets samlingar och är digitaliserad av Brunnsmuseet.

Nästa nyhetsbrev skickas ut 26 november!

Vidare läsning

I avsnittet om Kopparbergsvägen har fakta hämtats från Bergslagsrötter och detta dokument om Transport av tack- och stångjärn.