“Metallernas tid” – Historien om Sverige-special (#42)

Det andra avsnittet av SVT-serien ”Historien om Sverige” sänds i broadcast ikväll kl. 21:00 (men finns redan nu att se på SVT Play). Detta avsnitt handlar om "Metallernas tid”, perioden 1700 f.Kr. till 500 e.Kr. Metallernas tid sträcker sig med andra ord från äldre bronsåldern fram till äldre järnålderns slut.

Premiäravsnittet har hittills setts av 1,5 miljoner svenskar, men SVT har som målsättning att 5 miljoner svenskar ska ta del av serien.

Nytt för denna tid är att människan börjar behärska hantverket att blanda olika metalliska grundämnen. En viktig sådan blandning som revolutionerar livet i Norden är en rödaktig legering som uppstår vid blandning av 80-95% koppar och 5-20% tenn. Blandningen blev känd som brons. Brons börjar användas för gjutning av vapen och prydnadsföremål samt i tillverkning av mynt.

Skildring av Granhammarsmannen. Foto: SVT. Publicerat med tillstånd av Sveriges Television.

Under äldre bronsålder finns ännu ingen brytning av metaller i Sverige (det är fortfarande 2000-3000 år innan silverfyndigheterna i Sala silvergruva börjar exploateras). För att få tag på de attraktiva metallerna så behöver nordbor bege sig ut på resor i Europa. Hövdingar och krigare reser långt för att byta till sig metaller. Handel med andra civilisationer i Europa blir ett viktigt inslag, särskilt när nordborna förmår producera ett överskott utöver ditt dagliga behov av överlevnad.

I handeln med främmande länder utgjorde bärnstenen en av de absolut viktigaste exportvarorna från Skandinavien, men också pälsverk, torkat kött, bivax för bronsgjutning och honung. Troligen ingick också slavar i byteshandeln. Viktiga importvaror var metaller och kläder av ull. Utrikeshandeln bedrivs huvudsakligen med båt.

Under bronsåldern stod havsnivån vid dagens Mälaren cirka 15-20 meter högre jämfört med idag. Det vi idag känner som sjön Mälaren var under bronsåldern snarare en vik i Östersjön. Inte minst Tierp gynnades starkt av sitt dåvarande kustläge med direkt tillgång till Östersjön, och blev en knutpunkt för handelsvägarna. Tierp förlorade dock sin gynnsamma position när landhöjningen ofrånkomligen gjorde att kustläget försvann. Det är spännande att tänka sig idag - när avståndet mellan Tierp och Mälaren är drygt 90 kilometer! (om du önskar dela med dig av denna kunskap till någon i Tierp så kan du dela nyhetsbrevet här nedan (men gå varsamt fram, då minnet av fornstora dagar för sin egen bygd kan verka negativt på den egna självkänslan).

Fynd av mänskligt tillverkade föremål och även mänskliga kvarlevor i gravfält har påträffats i mängder vid dagens Mälaren och det märks att befolkningen rättade sig efter dess utbredning. Fynd från stenåldern finns endast på enstaka, höglänta platser då större delen av landskapet fortfarande täcktes av Mälardalsviken som en del av Östersjön. Fynd från järnåldern är däremot rikligt förekommande, som ett resultat av att vattnet sjunkit undan och gett utökad plats till människans bosättningar. Förekomsten av gravfält är dubbelt så hög runt Mälardalen som området som idag utgör Östergötland, Västergötland och Småland tillsammans!

I rituella sammanhang offras föremål gjorda i brons för att blidka högre makter. Det är vanligt att föremålen placeras i vattendrag som sjöar, myrar och träsk. En teori är att vattnet uppfattas som en port mellan människornas och gudarnas världar. Detta tema återkommer i senare tiders källkult. Källan ansågs vara ett utflöde av gudomlig kraft.

”Tierpskvinnan” skildras i kvällens avsnitt. Foto: SVT. Publicerat med tillstånd av Sveriges Television.

Hur ofta tänker du på Romerska riket? Skulle du fråga en nutida man så verkar svaret vara förvånansvärt ofta – men detsamma kunde även vara gällande för mannen under järnåldern. Men faktum är att inspirationen av det romerska riket funnits kvar i en lång tid framöver, så även in på 1800-talet som denna medalj av en tidigare brunnsintendent vittnar om.

Medalj över Pehr von Afzelius (Sätra Brunns intendent 1796-1824), präglad 1835, med tydlig inspiration av det romerska riket. Ingår i samlingarna hos Gustavianum, Uppsala universitets myntkabinett. Tillgänglig via Alvin portal.

Det Romerska riket är ledande vad gäller kultur och utveckling, men också inom den tidiga läkekonsten. Inom Sveriges nuvarande gränser har man från denna tidsålder påträffat skalpeller, pincetter, sonder och redskap för att operera starr. Romarna förfinar även metoden med trepanering, som innebar att man gjorde hål i skallen för att lätta på trycket om det uppstått en inre blödning. Det var (som man kan förvänta sig) ett smärtsamt ingrepp, men det finns belägg för att vissa som fick behandlingen kunde leva vidare i flera år framöver.

På platser där det förekommit mänsklig aktivitet under forna tider (före 1850) så kan det långt senare i historien upptäckas spår efter den tidigare civilisationen. Sådana fynd kallas fornlämningar och platserna benämns fornlämningsområden, som enligt lag ska skyddas från skador från exempelvis skogsbruk. Det finns två huvudkategorier av fornlämningar. Dels finns det fasta fornlämningar, såsom äldre husgrunder. Dels finns det lösa fornfynd och fornsaker, som kan vara spridda förekomster av mänskligt gjorda föremål, så kallade artefakter. Intill brunnens befintliga kurortsområde, strax öster om Norrlandsvägen, har det påträffats fornlämningar – dock med oklar datering – som åtminstone visar att människor varit bofasta i området under mycket lång tid.

***

Det var allt för denna gång. Nästa specialnummer av Brunnsmuseets nyhetsbrev kommer till avsnitt 3, nästa söndag den 19 november.