Det digitalas roll i den post-pandemiska GLAM-världen

I detta inlägg vill vi bjuda på en extra, utåtblickande gästkrönika från den senaste utgåvan av Dig It! – ett nyhetsbrev om kulturarv i det digitala landskapet. Det är detta nyhetsbrev som Brunnsmuseet hade som förebild när vi skapade vårt eget nyhetsbrev under hösten 2020, både utifrån innehåll och valet av plattform (Substack).

Denna post finns även publicerad i vårt textarkiv för Open Sources, se nedan.

🇸🇪 Det digitalas roll i den post-pandemiska GLAM-världen

I sitt senaste utskick #11 Ljuset i slutet av tunneln? diskuterar Medhavi Gandhi och Larissa Borck om vilken roll som det digitala kommer ha i den post-pandemiska GLAM-världen* (GLAM är ett samlingsbegrepp för institutioner som är Gallerier, Bibliotek (Libraries), Arkiv och Museer). Krönikan är översatt från engelska och bearbetad av Gustav Lundin. Gästkrönikan följs av ett efterord som sätter in krönikan i Brunnsmuseets kontext.

Ljuskrona i mitten av Sätra Brunns kyrka, fotograferad av artikelförfattaren Larissa Borck, CC BY. Bilden finns att ladda ned från Wikimedia Commons.

I våra delar av världen diskuterar samhällen och politiker ”vägar till återhämtning” och när vi äntligen ska återgå till någon form av det nya normala. Pandemin har pågått i mer än ett år nu och den har omformat hur digital praktik ser ut i så många GLAM-institutioner över hela världen. Samtidigt känns det ibland som att förändringarna ibland bara är ytliga och att vissa längtar tillbaka till en verklighet där den fysiska besökaren är kung/drottning.

Medhavi: – Det är ingen hemlighet att under de första månaderna av pandemin ökade användningen av digitala medier exponentiellt när människor stannade hemma och ändrade sina liv online. För många GLAM-institutioner markerade denna period också deras digitala debut. Från utbildnings-sessioner till virtuella rundturer och aktiviteter i sociala medier – det har varit många olika, nya upplevelser (även Zoom-trötthet!) som publiken har utsatts för, och visst är några av dessa här för att stanna när platser börjar välkomna besökare. Vad jag inte kan missa att nämna här är hur snabbt flera GLAM-institutioner reagerade på situationen när distansarbete blev normen nästan över en natt.

Men jag pratade nyligen med en kollega från ett litet men viktigt museum i Indien som verkligen har ökat deras ansträngningar på sociala medier under det senaste året. Jag insåg att ledningen såg dessa ansträngningar som omfattningen av deras digitala transformation. Jag undrade därför om andra GLAM-institutioner också placerade sina digitala ansträngningar i en liknande riktning. När GLAM-institutionerna börjar öppna sina dörrar för allmänheten igen, hur kommer deras digitala prioriteringar att vara?

Larissa: – Jag känner att det finns ett par saker att packa upp, och en av dem är hur kulturarvet och konstsektorn vill framställa sig sig själva i framtiden, hur de vill göra sina prioriteringar och hur de uppfattar sig själva i konkurrens med andra sektorer när man försöker attrahera publik och kvalificerad arbetskraft.

I huvudsak, enligt min åsikt, handlar frågan om GLAM-institutioner sociala roll och hur de prioriterar sin publik. Vilken typ av profil vill de bygga, hur vill de balansera sin fysiska, till synes mer traditionella roll med olika erbjudanden till sina samhällen? Jag får fortfarande frågor kring om digitala aktiviteter vill ersätta objektet, originalet. Så länge som GLAM-institutioner ser digital och fysisk praktik som två olika aspekter av sina aktiviteter istället för att fokusera på de olika målgrupper de skulle kunna tjäna med båda som ett spektrum av verktyg, kommer deras kamp för att hitta sin roll och relevans i dagens samhällen bara att öka.

En av mina främsta bekymmer just nu är hur kompetensklyftan som har blivit mer uppenbar under pandemin kommer att öka klyftan mellan stjärnorna i sektorn från regionala och små museer. När jag tittar på konferensprogram just nu ser jag att de stora aktörerna får all uppmärksamhet för sitt arbete, de internationellt kända institutionerna med mycket pengar på fickan. Och ja, självklart måste vi se banbrytarna och bli inspirerade av dem. Men jag vill också se (eftersom jag vet att de finns) de volontär-ledda museerna och hur de kommer på kreativa digitala idéer som ibland är så mycket mer publikcentrerade och uppdragsdrivna.

Och sedan finns det ett behov av att GLAM-institutioner anställer kunnig personal om de verkligen vill fortsätta och investera i digitalt, oavsett om det innebär digital tillgång till samlingar, sociala medier eller digitala upplevelser. Och skapa de positioner som faktiskt tillåter människor att försörja sig, inte bara under några månader. Jag blir alltmer oroad över att museer i till exempel Tyskland verkar försöka bemanna digitala roller med de kandidater som de kan betala så lite pengar som möjligt, särskilt i form av praktikplatser. Det finns stora förhoppningar och förväntningar å ena sidan, och låg uppskattning, systemproblem och osäkra anställningar å andra sidan.

Kryckor som används på Sätra Brunn. Foto av Gustav Lundin, bilden får återanvändas med licensen CC BY. Bilden finns att ladda ned från Wikimedia Commons.

Medhavi: – Jag vet exakt vad du menar om den ökande klyftan mellan regionala museer och större, och personligen för mig har jag tänkt på vilken roll paraplyorganisationer och aggregatorer kan spela i: a) öka synlighet, b) bygga deltagande, c) bygga förbindelser eller dialog mellan museer.

Din poäng om att anställa kompetent personal för att nå digitala mål får mig också att tänka på att kompetensutveckla befintlig personal, vilket tyvärr fortfarande inte är obligatoriskt på GLAM-institutioner i många delar av världen.

Gustav, Brunnsmuseet: – Det är slående hur väl Medhavi och Larissa lyckas skildra verkligheten som den sett ut för museer i allmänhet, men även för Brunnsmuseet under pandemiåren 2020 och 2021. Det blev även för oss en tydlig startpunkt för en mer ambitiös digital förmedling, inte minst genom detta nyhetsbrev och vår webbplats för kulturarvsprojekt, men även vår ljudguide över brunnsområdet och vår egen podcast, Brunnspodden.

Det går även att identifiera sig med det som Larissa beskriver om stora respektive små kulturarvsinstitutioner, där de stora aktörerna med starka resurser tilldrar mycket av uppmärksamheten, men att de mindre volontär-ledda museerna samtidigt kan ha vissa fördelar när de kommer på utvecklar sina digitala idéer och i viss mån lyckas bättre, genom att vara närmare sin mer nischade publik och uppdrag. Det är inte minst en spegel av vårt arbete med att digitalisera och publicera brunnsmonografier i anpassade e-bokformat, som sannolikt inte hade varit ekonomiskt genomförbara vid en större institution, men där vi har fördel av närheten till vårt uppdrag och vår publik. Det finns trots allt många museer i världen, men vi är ändå bäst i världen på att bevara och berätta om Sätra Brunns kulturarv!

Även om kompetensförsörjningen så finns det beröringspunkter. Brunnsmuseet har också drabbats indirekt och direkt när tillfälliga projekt inte har förlängts, vilket lett till inställda samarbeten. Närmast i minne är kampanjen #LandetViByggde från Riksantikvarieämbetet, där Brunnsmuseet var inbjudet som ett av flera arbetslivsmuseer att skildra en yrkesprofession från sin verksamhet, men som avslutades i förtid när en projektanställning tog slut.

Det är också viktigt att kompetensutveckla medarbetare, oavsett om den är anställd eller ideell. Som vi berättade i vår nyhetsbrev i november (#14) så har Brunnsmuseet påbörjat en intern kompetensutveckling i form av en studiecirkel i Google Workspace. Vi hoppas att detta kommer innebära en mer effektiv intern arbetsprocess och därmed ett bättre slutresultat i det som kommer synas publikt.

Det är viktigt med starka nationella och regionala aktörer samt organisationer som gör det möjligt att kunskap och erfarenheter sipprar ner till mindre aktörer. Det gäller inte minst Riksantikvarieämbetet som sedan den 1 juni 2017 har en särskild uppgift att främja utveckling och samarbete på museiområdet.

Avslutningsvis så har de svenska museerna en bit att förbättra vad gäller att bygga förbindelser och dialog mellan varandra. Det finns många fördelar i att lära av varandra, eftersom museerna är starka intressenter (och därmed tillgångar) till varandra. Brunnsmuseet har genom vårt medlemskap i Arbetslivsmuseernas samarbetsråd, Arbetsam, tillgång till ett stort nätverk av andra arbetslivsmuseer som vi hoppas kunna utnyttja på ett bättre sätt under 2022.

***

Originaltext: 1. Let’s talk about… the role of digital in GLAM in “the new normal”, Medhavi Gandhi & Larissa Borck (CC BY). Bearbetning: Det digitalas roll i den post-pandemiska GLAM-världen, Medhavi Gandhi, Larissa Borck & Gustav Lundin (CC BY).